Cphand.


Det kliar typ i min hand. Eller kryper i den. Jag har nog blodförstoppning eller nåt. Skit också. Jag kanske har gått och fått mig svininfluensa i handen. Hö hö. Åtminstone har jag aids i ringfinger-nageln som vägrar växa och dessutom började blöda idag. Ont, aj aj. Nu är den ful. Gah, funderar på en nagelförlängning. Jävla hippie. Nej, dom ska växa självständigt, he he.

Bloggen är omgjord på nytt iaf. Vart less på förra designen och Tessan fick äran att göra den ny & fräsch. För övrigt har det inte hänt mycket idag. Skuula, home & tränat på min skånska och nu vill jag ha mat i min mage! Men först vill jag ha en cigg i min mun. Ih! Bang bang.

Kiss me thru the phone.


Soulja Boy. Jo, han är awesome. Hade dock inte hört låten Kiss me thru the phone förrän Kirchy sa att den var grym. Lyssnat och fell in love. Det är nog den sötaste låten jag hört på länge. So löövely.

Jag har förresten märkt att mina nyckelben är sneda!

Bloom out in spring.


Nya spetsleggings inköpta från GT! Jag föll för dom.
Nu måste jag bara komma på vad jag använda dom med, hö hö.

Human.

Det är namnet på Brandys nya album och jag har aldrig gillat henne. Alltså verkligen ALDRIG. Det har aldrig gått för sig att lyssna på henne då jag alltid tyckt att hennes låtar är så tråkiga och dåliga.

Men nu har hon satan lyckats! Inte med hela albumet, men större delen av låtarna är riktigt sköna och totalt värda att lyssna på. Bra Brandy!! Underbart. Keep up the good work.

Oli, Eli, Edi.

Ja, det är mina små barn. Mina tre systersöner. De tre musketörerna. Oliver, Elliot och lille Edward. Nu vill jag bara hem så jag kan få pussa på den nye lille killen. Gosa med honom och bara få älska honom lite. Sedan blir det två års kalas på fredag då Eli fyller på torsdag. Så jag funderar på om jag ska köpa honom något litet så han kan love me forever, he he. Och spela lite Nintendo DS med Oliver så han can feeel the löööve. Fan vad jag älskar att vara moster.

Nu snart tänkte jag klä på mig. Eller, påklädd är jag väl redan. Men lite mer propert. Sitter med en sov tisha och leggings. Önskar att jag hade the guts att gå ut såhär. Men nej, inte ens i Lycksele. Det är bara inte jag. Trots att folk har tendens att inte kunna klä sig som normalt folk här. Mjukisbrallan och en urtvättad fox-tee. Det verkar vara det enda rätta här. Usch! Jag ryser. Chills down my spine. Värsta jag varit med om.

Satt förövrigt fram till ungefär klockan halv1 inatt hos Anna och drack öl och rökte och lyssnade på regnet utanför. Det var riktigt mysigt. Hon ringde mig vid åtta och bjöd mig över på fika. Kaffe och bulle. Det roliga var att hennes el gick när hon pluggat in kaffebryggaren. När hon sedan ringde sin mamma efter en propp löste hon det alldeles själv genom att pilla lite i elskåpet. Så där satt vi i hennes soffa, pratade skit och garvade rätt hårt åt vilka idioter till folk det finns.

Nu har jag saknat Johanna hela helgen, så jag tänkte gå ut och pussa lite på henne. My bestest friend in the whole wide world. Vad gör jag utan henne?

Creds till er babies.

Trots att jag varit seg och slö och alla synonymer som finns till ja, just seg.. - negativt - så har mina läsare ändå orkat kolla in här och varit aktiva stammisar. Fan vad gulligt! Jag tycker om er :)

Jag har inte gjort mycket sen mitt senaste inlägg. Jag träffade aldrig Paulina. Hon hann inte. Lite ledsen blev jag, men förhoppningsvis ses vi första helgen i juni. Då blir det en Sundsvallsresa för min del över en helg. Jag har i alla fall följt Gonne i bilen till OK så han kunde köpa cigg åt mig. Thank you, cousin. Jag har 6 månader kvar tills jag lagligt kan göra det själv! Helt oberoende av mina äldre vänner. Det känns jävligt nice. Ett halvår. Det smakar bra. Det går fort också. Hoppas jag.

This sucks.

Jag är deprimerad. Även fast solen kommit fram. Det ligger snö överallt. Jag vill hem. Där är det sommar och jag längtar som aldrig förr. Vill bara krama min mamma!! Jag har även förflyttat mig från Carro till min moster. Hon åkte iväg i fredags till sin mamma och skulle komma hem igår. Vilket hon inte gjorde. Och svarade i sin telefon gjorde hon inte heller. Kinda worried. Men jag städade lite, packade min grejer och drog hem till min moster. Är man mörkrädd så är man.

Nu har jag nyss duschat och fixat mig, för ingenting egentligen. Men skönt ändå. Och eftersom tiden fanns och sysselsättningen var dålig så gjorde jag om mitt hår. Lite Nicole Richie stil. Rakt ungefär 1,5 dm över huvudet och längderna ligger i mjuka lockar. Fejnt. Jag ska bli hippie, wuhu!

Nu tänkte jag att jag skulle sminka mig, och sedan strutta bort till min vän Paou som åker tillbaka till Sundsvall runt fem. Som jag önskar att jag kunde åka med henne iväg härifrån. Aldrig nöjd.

Legat på latsidan?

Ja, det har jag. Det var min systers ord. Jag har inte orkat bara. Kändes som att bloggen blev lite overrated ett tag. Men nu fick jag tillbaka min blogglust. Så nu tänkte jag skriva ett långt inlägg.

Jag sitter förtillfället hos min moster just nu. I Norrland. Tänka sig. Och jag har varit i Norrland - Lycksele för att vara exakt - i en vecka nu. Och för att vara ärlig mina vänner, IT SUCKS. Jag vill inget hellre än hem till älskade Linköping. Ja, jag har förälskat mig i min nuvarande hemstad. Jag är inte säker på vad det är. Men det måste vara livet där. Man behöver inte oroa sig över att det ska vara dött på stan klockan fem på eftermiddan. För jag lovar, det är en oro! Att behöva gå genom centrum, som folk vill kalla det här (don't see the point. Det är typ en mataffär och åhléns!!), och känna att man är helt ensam i Lycksele stad är inte trevligt. Det är så dött och jag hatar det.

Även när min mamma ringde imorse kände jag hur enorm min hemlängtan är. Så jag har suttit större delen av dagen och gjort vad jag aldrig gör egentligen - tyckt synd om mig själv. För har man bosatt sig söder om Sverige, vill man aldrig flytta tillbaka till Norrland. Hur mycket hem det än har varit. Det räcker med ett par dagar. Men nu har jag varit här några dagar för mycket. Nu kommer väl större delen av alla lyckseleborna att hata mig för att jag uttrycker så mycket förakt till denna stad. Eller kanske inte. Men jag kunde inte bry mig mindre. Jag lever i alla fall.

RSS 2.0