I still have my moments.

Känner ingen blogglust, fast ändå känner jag för att skriva, skriva så mycket att fingrarna blöder. Just nu skulle jag kunna bygga en hel Egyptisk pyramid med allt plugg jag har, egentligen borde jag väl sitta och plugga just nu. Men jag är sådär skönt söndagsseg, så jag tänkte se en film först kanske, och få upp mitt plugg-sug till senare. Det är ju ändå söndag. Finns inget att göra i alla fall. Förutom att träffa Erik sen en liten stund. Erik heter egentligen Erika, men hon blir så sött tjurig när man kallar henne Erik så det får bli Erik så ofta det går. Vi tänkte att vi skulle dra en solning senare då det är sjukt välbehövligt. Känner mig docklikt blek i hela kroppen. Inte nice! I och för sig siktar jag inte mot att se lika bajsbrun ut som Kissie pissie. Men lite färg får det väl lov att vara.

I övrigt har jag känt mig rätt så jävla down den senare veckan. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Det är nog hösten. Höst-deppen har börjat krypa upp. Den krälar sig uppför benen tills den når mitt huvud för att sedan gräva sig in i min hjärna och göra mig sjukt låg. Det gillas inte riktigt. Men det händer varje år. Så jag börjar bli sådär års-van. Hatar hösten men älskar den ändå. Det är så jävla läckert när löven ligger på backen och det är höstmörkt och luften är så där härligt frisk att man rensar alla luftvägar med ett andetag. Och jävlar vad jag blev poetisk plötsligt. Det var inte meningen, och jag är verkligen ingen natur-människa. Jag hatar egentligen naturen, och folk som pratar om hur skönt det är att ta en härlig skogspromenad och känna den sköna brisen. Nej, det är så inte jag. Men ändå är jag lite av dubbelmoral då jag faktiskt själv tycker att det är skönt, ytterst sällan dock, att ta en skogspromenad med musik i öronen och en cigg i handen. För ja, jag gillar att förorena luften och främst att förorena mig själv. Trots så mycket predikan.

Jag har tänkt på att jag är lite över hela den där "måste visa vad jag köpt, vad jag ätit, och en dagens outfit" grejen. Så jag tänkte att jag bloggar när jag känner för det, skriver långa inlägg som förmodligen ingen orkar läsa, men det ska banne mig inte vara ytligt i alla fall. Jag orkar inte vara ytlig. Inte nu. Däremot ska jag inte säga för mycket. Det kanske dyker upp något dagens-inlägg, i alla fall då jag känner att jag lyckats, och möjligtvis några inlägg på inköp hit och dit. Men bloggen blir annorlunda. Jag måste få skriva av mig.

Om 2 dagar blir jag 18 år, imorgon kommer min allra finaste vän Johanna, på onsdag åker vi (Johanna, Malin, Erika och jag) på en roadtrip till Stockholm och övernattar, men först stannar vi av i Oxelösund för att vara aktiva hurtbullar på Boda Borg i några roliga timmar. På torsdag väntar shopping och förmodligen en liten baksmälla, men det tar jag. Hela lovet är i alla fall planerat. Och jag som aldrig planerar.. jag är nog den mest spontana människa jag känner. Jag älskar det.

RSS 2.0