STAMP ON THE GROUND

That's a sick song. Tack att den finns.

Har i skrivande stund precis taggat ner min ilska. Den har suttit i i två timmar snart. Skulle egentligen ha varit på middag hos Sis. Men det blev inte av då jag lackade ur när min kära mor började stressa mig. Precis klivit ur duschen och så säger hon "Vi ska åka om 10 minuter" - "Jaha, men åk själv då! Jag åker fan ingenstans". Sagt och gjort. Jag lagar min egna jävla middag. Hur jävla svårt ska det vara att vänta 25 minuter extra?

Well - ikväll blir det lugnt. Ska träffa Sär om ett tag och förmodligen tagga vidare till the dudes. Orkar inte sitta hemma och glo. Och orkar definitivt inte dra till Lambohov och glo på melodifestival och sura. Och när vi ändå snackar melodifestvial så måste jag ju säga: Timoteij ta livet av er. Så jävla värdelösa. Hur fan tänker folk egentligen?! SERIÖST!

IT TAKES ONE TO KNOW ONE

Malin: Tjata inte, jag gör det om ett tag.
Jag: Gör du?
Malin: Inget, jag har hicka.
Jag: Jag menade "gör du?" som i "ska du verkligen göra det?",
inte "gör du?" som i "vad gör du?" för då skriver jag "vad gör du?".

Jag har tendens att alltid inveckla mina svara istället för att utveckla dom.
Tydligen.

SO JUST HOOK ME UP WITH A NEW LOVER





SEX IN SHOEFORM
.

HAN ÄR VAR HAN ÄR DÄR HAN ÄR MISTER COOL

Sitter och pumpar Snook! Tänker tillbaka på fjortistiderna. Huuuh. Ryser av bara tanken. Jag har insett att jag har börjat få stora problem att skriva på tangentbord. Detta har aldrig skett förr. Jag förstår inte vart problemet sitter. Detta måste jag nog uppsöka läkare om.

Helgen bestod bestod av vänner, alkohol och utgångar. Det satt fint! Riktigt fint. Precis som helgen innan denna också gjorde, och helgen innan det, då Köpenhamn stod högt på listan, och roligheterna inte fick ta slut. Nästa helg blir nog samma sak. Jag har hamnat i en alkoholperiod. Jag bör skärpa mig innan mina små söta päron börjar undra om jag behöver rehab?! Nejrå.

Igår vaknade jag av att det lät så inni helvete av att någon jävel borrade hit och dit. Huvudvärken satte sig efter nån timme eller två. Jag hade dock avlagt ett löfte till storstorasyster att gå med henne på Ikano. Impulsivt köpte jag första Twilight boken då det var stor bokrea. Och även ett par skor jag trånat efter sen i höstas. Jag har dock aldrig känt att plånboken velat ge med sig. Förrän igår. I love them. I'm happy.

Jag har även känt mig låg och depp sen jordbävningen och tsunamivarningen i Chile i lördagsmorgon 7.30 - svensk tid. Låg där och sov, halvfull fortfarande, helt ovetandes om att syster + hennes pojkvän & bästa vän varit med om en enorm jordbävning på 8,8. Dom mår dock bra och släkten också. Oron sitter ändå kvar. Det kommer den göra tills dom är hemma i Sverige.

RSS 2.0