alaarcon

Jag diskade. Eller förde över disk från diskhon till diskmaskinen. Kallas diska för modernt folk. I min värld i alla fall. Jag krossade ett glas och slog mig i huvudet på en skåpsdörr. Kallas skicklighet på hög nivå. Jag försökte även hitta dammsugarpåsar. Gick det bra eller.. NAE! För dom finns inte. Dom är slut. Jag som tänkte snitta upp den som är i för att leta desperat efter ett smycke jag tror kan ha sugits upp på något sätt. Det är min enda utväg. Hittar jag det inte där, måste jag tyvärr dö! Jag gillar att vara en dramaqueen. Men nu är jag faktiskt inte det. Jag måste nog faktiskt dö då. På riktigt.

Jag har ett irritationsmoment idag. Och eftersom jag är som jag är försöker så jävla mycket att inte bry mig. Det faller sig inte naturligt för mig att inte göra det. Eller ja, det gör det nog, eftersom jag skiter fullständigt i det mesta. Men inte i detta fall. Detta fall är annorlunda. Så. Jävla. Annorlunda. Och det irriterar mig. För det är bortom min kontroll. Och jag är lite av ett kontroll-freak. Det ska vara på mitt sätt och ingen annans. Och nu vill min vilja inte lyda mig. Då är det illa. Jag hade funnit en stabilitet för ett tag sen och höll mina känslor på en jävla låg nivå, 25 procent känslor och 75 procent envishet att trycka bort den där gnagande jävla känslan. Jag är inte känslokall, vilket det nu låter som. Men jag önskar att jag var det. Jag önskar så innerligt att jag var känslomässigt rubbad på ett iskallt sätt. För då har man åtminstone stabilitet i sig själv. Känslor förstör allt, hela ens tillvaro. Och för mig är det inte okej. Det är inte okej att vara svag, ynklig och patetisk och känna så mycket att man blir världens minsta person. För idag känner jag mig som världens minsta person. För tre månader sen var jag inte det. Jag hade åtminstone min självkontroll kvar. Så jag bryr mig. Fastän jag inte vill. Jävla känsla, jävla ovilliga vilja.

Nu ska jag kolla på Desperate Housewives senaste. Då glömmer jag bort mitt patetiska sätt för en stund och kan skratta åt fiktionens patetiska sätt istället. Det känns ju betryggande. I alla fall en aning.