Right now I don't dare to breathe.
Efter en hård helg är jag en sliten tjej idag. Jag har som mest suttit i datastolen och snurrat. Känns rätt nice att inte ha gjort något idag. Och alla som klagar på att söndag är en tråkig dag.. Dom må vara tråkiga, men så guds förbannat sköna. I fredags blev det utgång i Norrköping. På Otten, för att vara exakt. Satt med ett gäng grabbar vid deras reserverade bord och fick gratis alkohol incoming. Det är nice! Det gillas. Gillades så mycket att vi drog på efterfest med grabbarna. Ett krogbesök och två efterfester senare kom jag på att jag varit vaken i över ett dygn och haft två prov under dagen.. ett ljus drog liksom över mig och plötsligt kände jag mig så äckligt trött och insåg att jag nog borde sova. Så sova.. det gjorde jag!
Sov till fyra på eftermiddagemn och Erika hade ringt mig två gånger och sagt åt mig att inte somna om. Efter några om och men tog jag mig lik så förbannat upp och satte mig på tåget hem till Linköping. Och eftersom att jag starkt tror på ödet så var det ödet att jag vaknade 5 sekunder innan tågdörrarna stängdes så jag precis hann fatta tag i min väska och hoppa ut ur tåget så jag inte skulle hamna i Tranås. Smart tjej! Tog därefter bussen upp till Kungsgatan och Erika skjutsade hem mig. Snälla söta rara underbara vän. Hon satte sig med min kära familj och åt middag under tiden som jag jämrade mig i mitt rum om att jag ville dö och tryckte i mig två Treo-brus! Efter mysig familjetid + Erika, så tog vi bilen och åkte till Hemmakväll för att först möta upp Malin och sen hyra film. Blev skräck-natt hos Malin med chips, pizza och Coca cola, samt fulla 40plusare. Det är nice!
Nu har jag funderat till och från om jag ska våga mig på att se Paranormal Activity i min ensamhet. Efter att min kära vän sagt att jag inte vågar så tog jag det som en utmaning. Så nu ska jag se Paranormal Activity. Jag underrättar er senare om jag fortfarande lever eller inte. Högst osannolikt, om jag ska vara ärlig. But hey; man måste våga chansa. Jag låter jävligt kaxig - jag vet. Men det är jag inte. Jag skiter ner mig så rädd jag är. Så jag ska bädda ner mig under mitt täcke och fixa kuddarna så det inte finns nån glipa alls. Golvet vill jag heller inte kunna nudda. Och ingen fot får sticka ut. Usch! Jag ryser redan.
Sov till fyra på eftermiddagemn och Erika hade ringt mig två gånger och sagt åt mig att inte somna om. Efter några om och men tog jag mig lik så förbannat upp och satte mig på tåget hem till Linköping. Och eftersom att jag starkt tror på ödet så var det ödet att jag vaknade 5 sekunder innan tågdörrarna stängdes så jag precis hann fatta tag i min väska och hoppa ut ur tåget så jag inte skulle hamna i Tranås. Smart tjej! Tog därefter bussen upp till Kungsgatan och Erika skjutsade hem mig. Snälla söta rara underbara vän. Hon satte sig med min kära familj och åt middag under tiden som jag jämrade mig i mitt rum om att jag ville dö och tryckte i mig två Treo-brus! Efter mysig familjetid + Erika, så tog vi bilen och åkte till Hemmakväll för att först möta upp Malin och sen hyra film. Blev skräck-natt hos Malin med chips, pizza och Coca cola, samt fulla 40plusare. Det är nice!
Nu har jag funderat till och från om jag ska våga mig på att se Paranormal Activity i min ensamhet. Efter att min kära vän sagt att jag inte vågar så tog jag det som en utmaning. Så nu ska jag se Paranormal Activity. Jag underrättar er senare om jag fortfarande lever eller inte. Högst osannolikt, om jag ska vara ärlig. But hey; man måste våga chansa. Jag låter jävligt kaxig - jag vet. Men det är jag inte. Jag skiter ner mig så rädd jag är. Så jag ska bädda ner mig under mitt täcke och fixa kuddarna så det inte finns nån glipa alls. Golvet vill jag heller inte kunna nudda. Och ingen fot får sticka ut. Usch! Jag ryser redan.
ERA ÅSIKTER
Trackback
