alaarcon

Efter att ha gått till Gamla Linköping för att ge min systers sminkväska till hennes kompis, fick jag plötsligt en otrolig längtan efter att bara ta en grym promenad. Så jag gjorde det! Gick hela vägen ner till resecentrum (tog 40 minuter, dudes. 40 minuter!!) och hämtade ut min tågbiljett. Som jag i och för sig inte ska använda förrän om exakt en månad från nu. Men det var bara i brist på annat.

Jag gick med min vän Jakke i öronen. Hans musik är riktigt bra när man lyssnat på den några gånger. Texterna fastnar liksom. He's good. Så bara för att jag lyssnat och tagit till mig några delar ur en av hans låtar var jag tvungen att komma hem och berätta det för honom. Att jag sett storheten i honom. Jag vet, jag låter helt psyk. Men mest ville jag veta om han var sur på mig sen han ringde i onsdags. Och det var han inte, så då var den saken utredd för mig. Mow, happy Pazie.

Men egentligen inte alls så happy Pazie. Det känns så patetiskt. Allt. Crap på allt. Himla jävla cpvärld vi lever i. Är så less på inte ha kontrollen över allt. Jag är ett controlfreak mer eller mindre. Och just nu har jag inte kontroll över nåt. Inget alls. Allt bara flyter på utan mig. Till och med jag flyter på utan mig, hur nu det är möjligt. Jag ger upp! Yes I do. Jag är även less på blomflugor. Helvete!