alaarcon

Jag är så less på alla människor som ger sig in i saker utan att kunna ta konsekvenserna. Som inte kan stå för det de gör. Och som trots motgångar dem fått av det fortsätter vara idioter och se blåögt på saken. Eller dem som egentligen vet att det de gör är så fel. Och försöker få sympati av andra människor och försöker prata om det för att de är så less på att hålla det inom sig för det tär, men lik så förbannat fortsätter på samma vis. Jag undrar bara hur folk inte kan lära sig av sina misstag? Personligen har jag begått många misstag men jag har tagit lärdom av det och försökt att inte hamna på samma spår igen. Och visst är det svårt ibland då allt annat säger emot. Men man har väl en vilja? Och en styrka att kunna stå emot? För trots att det känns som att det kanske inte blir som förra gången så kan det bli värre eller att man i slutändan får en värre konsekvens att ta.

Jag är så less på människor som tror sig vara så bra och som slänger omkring sig ord till andra för att i själva verket må bättre med sig själva. Som gör dåliga saker för att de mår pissigt egentligen.

Och jag är så less på att vara den som är "snäll" och som tar skit hur som helst för att jag kan synas vara en person som man kan köra över. Och visst har jag varit sån. Och visst kanske jag är sån. För jag försöker alltid se det bästa hos folk, även fast de bevisat mig fel många gånger. Men visst finns det gränser också. Och för att tillägga en förändring; min gräns lär bli betydligt mycket mer begränsad än vad den varit. För jag lär av misstag. Och särskilt misstag jag aldrig vill känna på igen. Nu är jag bitter. Och jag kommer vara bitter en lång tid framöver. Vare sig jag vill eller inte. För det är en känsla som inte går över på en vecka. Men min bitterhet i mig själv sårar i alla fall inte andra.