alaarcon

Ja, det har jag. Det var min systers ord. Jag har inte orkat bara. Kändes som att bloggen blev lite overrated ett tag. Men nu fick jag tillbaka min blogglust. Så nu tänkte jag skriva ett långt inlägg.

Jag sitter förtillfället hos min moster just nu. I Norrland. Tänka sig. Och jag har varit i Norrland - Lycksele för att vara exakt - i en vecka nu. Och för att vara ärlig mina vänner, IT SUCKS. Jag vill inget hellre än hem till älskade Linköping. Ja, jag har förälskat mig i min nuvarande hemstad. Jag är inte säker på vad det är. Men det måste vara livet där. Man behöver inte oroa sig över att det ska vara dött på stan klockan fem på eftermiddan. För jag lovar, det är en oro! Att behöva gå genom centrum, som folk vill kalla det här (don't see the point. Det är typ en mataffär och åhléns!!), och känna att man är helt ensam i Lycksele stad är inte trevligt. Det är så dött och jag hatar det.

Även när min mamma ringde imorse kände jag hur enorm min hemlängtan är. Så jag har suttit större delen av dagen och gjort vad jag aldrig gör egentligen - tyckt synd om mig själv. För har man bosatt sig söder om Sverige, vill man aldrig flytta tillbaka till Norrland. Hur mycket hem det än har varit. Det räcker med ett par dagar. Men nu har jag varit här några dagar för mycket. Nu kommer väl större delen av alla lyckseleborna att hata mig för att jag uttrycker så mycket förakt till denna stad. Eller kanske inte. Men jag kunde inte bry mig mindre. Jag lever i alla fall.